| Publicerad: 17 juli 2010 |
| Ölandsoperan gladde och imponerade i välfylld slottsruin |
|
| Operakören på 50 personer skötte sig på ett övertygande sätt. |
|
| Det var närmare 2000 personer som samlats på slottets borggård för att delta i Operafest 2010. |
|
 |
| Cecilia Lindwall från Hulterstad på Öland var nytillskottet bland de i övrigt mycket namnkunniga solisterna. |
 |
|
|
|
BORGHOLMS SLOTT
I tisdags var den stora dagen inne - det var dags för Operafest 2010 på Borgholms Slott. Och det blev fest - enda hotet var de mörka skyar som drog in över borggården från Polen. Några regndroppar kom det, men inte så att det störde den fantastiska stämningen.
Fjolårets 1300-hövdade publik hade ökat med häften därtill, åtminstone uppskattade slottsansvariga publiken till närmare 2000 personer. Inre borggården var fylld av picknickberedda och stolförsedda åhörare när kvällens dirigent och musikaliske ledare Bo Wannefors satte igång orkestern, Gotlandsmusikens Blåsorkester, i det mäktiga Wagnerpreludiet ur ”Lohengrin”.
Fjolårets imponerande uppsättning av skönsjungande solister hade i år kompletterats med en ”äkta” öländska, Cecilia Lindwall, bördig från Hulterstad, men nu engagerad i Köpenhamn. Hon passade väl i raden av övriga celebriteter på scenen, idel sommarboende sommarölänningar.
Operakören hade rekryterat sina 50 medlemmar från både Öland och Kalmar och det var en kör som fungerade utomordentligt väl som just operakör. Medlemmarna bytte scenkostym och tjoade och stimmade där de så skulle, och de sjöng förunderligt väl. Anledningen till att de som avslutning skulle rusa ut i publiken och bjuda upp denna till att dansa vals var väl inte klart som korvspad, men som happening betraktat må det ha fungerat. Även det korta deltagandet av Ölands Dragspelsklubb på slutet får hänföras till jippona, ett trevligt sådant.
Kärlekstema
Det samlande temat bakom kvällens musikurval var kärleken: programbladet utlovade ”En svindlande färd genom operahistoriens alla kärleksdramer”, en trevlig om än något falsk marknadsföring, ty det vill mycket till för att satisfiera begreppet ”alla”. Det hårt kämpande konferenciersparet Marta Oldenburg och Robert Fux försökte efter bästa förmåga hålla kärlekslågan brinnande i ord, men publiken väntade nog mera på nästa ton. Litet blev det väl så att det vitklädda paret körde sitt eget race, och musikernas sitt.
Omdiskuterat blev också de fyra cirkus- eller varietéartisternas närvaro på scenen. Med risk att trampa operahabituéer på tårna, tyckte undertecknad att de gav krydda åt föreställningen - låt vara att de tog en del uppmärksamhet från de sångliga soloframträdandena. Men de skötte sitt uppdrag att närvara på scenen med humor och följsamhet. Man bör hålla i minnet att operasatsningen i Borgholm har som delsyfte att popularisera operakonsten, att få nya själar att intressera sig för opera, och då är det inte fel att det händer saker, även om det sker på bekostnad av en del koncentration på musiken. Det var en strålande nöjd publik som sedan vandrade hem i natten - undertecknad valde Garderobstrappan som dit- och hemväg för att slippa bilköerna, om det nu blev några.
Till Gotland for de
Omedelbart efter föreställningen började rivandet och hoppackandet av ut utrustningen. Redan kvällen efter skulle det bli operakonsert av igen, denna gång i Visby. Och det krävs stora insatser för att få all materiel och alla deltagare till färjan i Oskarshamn. Utan ideella insatser hade det inte gått. En av dem som stod beredda att ta i med krafttag efter föreställningen var Bengt Fredriksson, styrelseledamot i Föreningen för Främjandet av Kulturturismen på Öland.
Ordförande i föreningen är för övrigt operasatsningens producent Thorbjörn Ek.
- Jag bär möbler och kryper med sladdar, sade en entusiastisk Bengt Fredriksson medan han under förställning kombinerade njutning med vila inför rivningsarbetet.
Som det ryktas blir det en föreställning nästa år också. Men osvuret är bäst, ty sådana här satsningar har sin utmätta tid, inte mer.
ANDERS MARELL
|
|
